deppmod3ON
Vet inte varför, men på senaste tiden så har jag börjat fundera jävligt mycket på livet och allting runt omkring mig. Jag har helt enkelt ett skit tråkigt liv. Jag vill resa runt jorden, åka på spontan resor hela tiden, men ändå så är jag den mest lataste människan som finns och bara sitter hemma om dagarna i mitt stökiga lilla rum. Sen tanken med att man om tio år kommer kanske vara gift, ha två barn, jobba, tjäna pengar. Bara jag som är lite rädd? Även fast jag ser fram emot det. Men själva tanken att det kommer kanske aldrig hända mig? Att jag aldrig kommer gifta mig, få barn, eller jobb. Kommer alltså leva ensam resten av mitt liv. Känns verkligen som det. Vill inte vara ensam, är rädd för att vara ensam, så ensam som jag är nu, tänk om det blir så resten av mitt liv också? Sen det här med att vara ensam, när ska man någonsin hitta kärleken???? Men ändå så känner jag "varför ha ett förhållande nu när man är ung" det kommer ju aldrig hålla ändå. Tonåren sägs vara de bästa åren i ditt liv varför slösa bort dom åren på någon kille.. Men det går inte, vill vara kär, vill uppleva den känslan av att vara riktigt kär. Känner mig helt ärligt helt ensam i denna värld, fast har världens bästa vänner men kan fan heller lita på någon av dom förrutom kanske två om inte bara en. Vet ej varför jag skriver allt det här, men bara så skönt att skriva ut det någonstans, så jävla mycket funderingar. Tack å hej :)Jag har bloggtipsat din blogg. Kolla gärna in det :)
Känner EXAKT som dig! Du är inte ensam!
njut av friheten som saknaden av kärleken lämnar öppen. älska att kunna göra det du känner för..
att fundera på saker runt omkring är ett måste för utveckling, inte bara ta saker för vad dedt är. det lär en att lita på sej själv och det är den enda man har. sej själv. en som man är och en som man vill vara. att reflektera låser upp en dörr i taget på vägen mot sin slutperson.. dee lättatt bli förledd av saker och personer runtomkring en, så att analysera är att läsa sin miljö. utbilda sej i sej själv, bli medveten om hur sin "riktiga" person fungerar.. ensam tid är perfekt för det.
när medvetandet är tillräckligt stark är möjligheterna större att bli sej själv. säkrare på vad man vill och inte vill och förmögen att följa den känslan.
tungt jobb men nyttigt när få människor verkar ha moral och beredd att göra det mesta för att mata sitt ego.
peace
